Resan hem till Spenaten...

Uj uj uj vilken resa,
och det var inte ens SJ:s fel,
och då är det illa,
det vet ni,

Dagen började fint,
vi vaknade i tid, packade allt, åte till Centralen med goooood marginal,
kom dit,
satte oss och väntade uppe,
gick ner i stora hallen för att Storasyster var sugen på något att äta,
hittade ett kafé som sålde oversize-muffins,
ställde ner alla 100 väskorna,
okej - en lätt överdrift, men 6 st var det iallafall,
betalade för hennes muffins,
gick mot tåget,
upp för alla trapporna till perrongen,
*pling-plong* *knaster-knaster*
-"meddelande om spårändring, tåget mot Spenaten kommer att gå från perrong XX"
vilket givetvis var en helt annan jävla perrong än den jag precis släpat upp ett ton väskor till...
först ner och sen upp för nästa trappskrälle med väskorna,
se tåget swischa förbi oss på perrongen och inse att det stannar så lååååångt fram det bara går och vår vagn var givetvis långt bort åt det hållet

Vi kommer på tåget och ser att våra platser - som skulle vara mittemot varandra - är bakom varandra,
eftersom det inte alls är skoj för en 6-åring att sitta själv så tar jag platsen bredvid hennes och tack o lov dyker ingen upp och vill sitta där,
tåget rusar fram mot Spenaten genom ett snöigt Sverige,
bredvid oss sitter Curling-familjen numero uno,
Åååh Hampus, hur smakar lasagnen, är den för varm?, du den är nog för kall, vi går och värmer den, oj oj nu är den nog för varm, akta Hampus så du inte bränner dig, små tuggor Hampus, nej Hampus, sitt still Hampus, oj nu ska vi snart gå av, nu måste du klä på dig Hampus, sitt still Hampus, blir du varm nu Hampus, oj, ja men det är inte så långt kvar nu Hampus, nej men sitt still Hampus, oj, akta dig nu Hampus, du står i vägen i gången Hampus, nej flytta dig nu så damen kommer förbi Hampus,
aaaagghhhhh....
till och med jag var trött på Hampus efter den här resan,
men mest på Hampus föräldrar...

och sedan ringde 80-talets Kungsan och ville ha tillbaka sin övervintrade kickers:

det syns tyvärr inte så bra eftersom han var så jäkla snabb, men han såg ut som Paulo Roberto på 80-talet, tight träningsjacka, smala träningsbyxor, kickers skor, lätt utåtgående gång med fötterna och långt pudelkrulligt hår, fast med håret i en lång fläta
jösses - där fick man flashbacks så det heter duga...

anländer så efter en stund till Spenaten,
reser mig upp för att packa ihop våra 6 väskor,
men titta,
där låg det bara 5 väskor,
och svagt svagt inom mig VET jag att jag inte packade upp 6 väskor på hyllan innan tåget gick från Centralen,
och vilken väska har jag då glömt frågar sig vän av ordning,
jo serr'ni,
den alldeles nya Nespressomaskinen har jag valt att lämna på Centralen i Stockholm...

gaaaahhhhh...
men vad f**n...
förb*nnade helv*tes jä*la sk*t piss f**n...

okej - lugn,
vad hette muffinsstället?
nähä, inget kvitto fick jag visst...
jaha, söka som en blådåre på internet efter namnen på kaféerna på Centralen,
ringde dem ett efter ett och fick hjälp av en kille på Coffe by George som visste vilket jag sökte
*tack tack tack*
ringer dit och förklarar vad jag gjort
*hej jag heter Pucko*
och hon ber om mitt nummer och lovar att återkomma

Jo men tjena vad jag förväntade mig mycket av det samtalet,
klart den måste vara stulen eftersom jag stod utanför vid disken där tusentals personer passerar hela tiden,
2 minuter senare ringer hon tillbaka och säger att de har den !!!!

Nu under kvällen har vi löst det så den kommer hit under helgen,
- men min man finner allt detta oäääändligt roligt,
med kommentarer som "vilket fynd" och "som hittat"...

- ja ja,
skrattar bäst som skrattar sist...