Från en bloggträff till en annan...

I den ljusblå jeansjackan halvvägs ner under bordet ser ni Äjj-Käjj

(troligtvis på jakt efter sitt orangea yrväder till son),

sen sitter herr och fru Furman

(fru Furman ser lite purken ut eftersom jag nästan

fick med hennes tjuvrökande på bild),

den tomma platsen är jag,

sen följer herr Äjj-Käjj vilt gestikulerande,

(och med handen i brallan, bakom ryggen?)

och sist mannen i Spenaten...

Nu börjar det ju närma sig bloggträff på fredag, jag tycker det ska bli jättekul och förstår inte riktigt vad alla är så nervösa över...

Ja ja, iallafall slår det mig att jag ju inte skrivit något om den bloggträff jag hade i somras när vi passerade Göt-la-borg på väg till Danmark och 2 veckor i solen på stranden.

Fantastiska Äjj-Käjj bjöd ju in hela vår familj (på 6 personer) att övernatta i deras hus så vi kunde ta den tidiga morgonfärjan till Fredrikshamn - utan att behöva köra bil hela natten...

Jättespännande och lite nervöst var det när vi parkerade i bostadsområdet, trots att vi hade haft SMS-kontakt under resan genom Sverige

Under 1,5 dagar bodde det 11 personer i ett normalstort radhus...

Herr Äjj-Käjj visade sig vara minst lika trevlig som hans fru, det åts & dracks (!) och umgicks, och när vi sista morgonen smög ut ur huset strax efter kl. 06:00 för att inte väcka familjen när vi skulle ta oss till färjan så kändes det lite sorgligt att dagarna gått så fort...

MEN...

...redan under första kvällen upptäcker vi att vi åker tillbaka från Danmark samma dag som familjen Äjj-Käjj ska åka till familjen Furman och hälsa på, och vi blir omgående inbjudna till kaffepaus i Ödeshög på vägen upp - av Äjj-Käjj med man (utan Furmans vetskap).

Sagt och gjort, 2 veckor senare, på vägen hem svänger vi in mot Ödeshög för kaffe. Möts av en strålande glad fru Furman som omedelbums uppgraderar erbjudandet och bjuder in oss att stanna på middag !

- köttet var jättegott herr Furman, trots att din fru tyckte det tog tid...

Vi lämnade Ödeshög vid tolv på natten med röken från vattenpipan och glada skratt hängande i luften bakom oss och somnade i sommarstugan ett par timmar senare med nya vänner i sinnet.

Dock återstår en fråga:

Vem åt egentligen upp Tobleronen ni fick?

- var det fröken Elin ?