Aldrig förr...

Idag fick jag bokstavligen släpa mig själv i nackskinnet till gymmet,

det var bara att koppla bort hjärnan innan jag bytte om,

och tänka på något annat medan jag styrde stegen mot stället,

väl där var det bara att kliva upp på löpbandet och starta innan jag hann tänka på var jag var och vad jag skulle göra,

i samförstånd med min PT (läs: mannen) bestämde jag mig för att chocka kroppen och inte göra det jag vanligtvis brukar göra,

dvs. springa, cykla, springa

utan i stället springa, springa, springa, springa, springa,

- ja ni fattar va'?

i intervaller,

och sjukt nog så orkade jag nästan 1 timme (!)

needless to say kom jag inte en mil som Ellen brukar,

vet inte ens hur långt det blev,

men det borde ha landat kring 8,5 km i alla fall,

svettig som en gris,

och ganska lik en gris även till färgen enligt spegeln,

gick jag ut därifrån 618 kcal lättare...

Nya barriärer sprängda,

tänk vad jag kan när jag bara försöker,

- och inte tänker...

Yay !

Däremot blev det uppenbart att jag inte gjort tillräckligt mycket knipövningar efter Kvartettens ankomst,

alltså förstå mig rätt,

inget hände,

men jag kände mig hela tiden lite kissnödig de sista 15-20 minuterna,

och så ska det väl inte vara va'?

- i alla fall inte när man svettas röven av sig...