Så var man mänsklig igen då...

Några av er som hängt här en stund vet att jag under det senaste året utvecklats från en flåsande flodhäst till en halvsnabb zebra,
för nån' gasell vill jag inte direkt påstå att jag är,
än...

I alla fall,
jag har en slinga på drygt 5,6 km som jag nu för tiden springer stora delar av,
jag går drygt 800 meter i början för att värma upp,
men sen springer jag resten i intervaller,
inte för att det är bra träning,
vilket det i och för sig är,
utan för att jag inte orkar mer,
detta har jag gjort med mannens pulsklocka/pulsband,
och det har varit väldigt motiverande,
inte minst för att den redovisat att jag presterat en maxpuls på 202 slag när jag kommit hem,
- för den insatte bör en kvinna ha en maxpuls på 220 slag minus sin ålder,
detta hade då inneburit att jag varit 18 år (!)

Jag fyllde nyss år och fick då en egen pulsklocka av det nyare snittet,
och idag var det dags för premiärturen,
dock vet jag inte om det blir mer än en tur med den eftersom den visade långt mycket mer mänskliga siffror,
*humpf*
nu ska det fullständiga resultatet läsas in i datorn och analyseras,
tiden var dock densamma,
drygt 40 minuter,
så det lutar ju åt att jag är precis så gammal som jag är,
tyvärr,
men det är inte fy skam det heller med tanke på den "Fläsk-Fia" jag varit de senaste 8 åren
(före under och efter de 4 graviditeterna som Kvartetten inneburit)

Men missförstå mig rätt,
jag är grymt stolt över mina resultat,
och det faktum att jag känner längtan efter att röra på mig,
och inte minst de drygt 17 kilo som nu är borta och historia...