Liten tragik i skuggan av det stora

Mitt i alla fruktansvärda rapporter från Norge ser jag en artikel i Expressen med en bild på ett hus jag känner igen från "hemma",
det tillhör ett par bekanta från tiden innan Spenaten,
jag läser snabbt vidare och inser att deras hus totalförstördes i en våldsam brand i natt,
någon har filmat förloppet och jag blir illamående,
trots att jag vet att de oftast är utomlands stora delar av sommaren,

Detta är ju i relation till allt i Norge en mindre tragedi,
men eftersom det är närmre berörs jag kraftigt,
jag har som både barn och vuxen varit inne i huset,
och vet hur mycket tid och pengar de har lagt ner på att omsorgsfullt renovera detta stora gamla hus de senaste åren,
Tänker på allt annat de hade inne i huset,
deras dagliga liv med mer och mindre värdefulla men ack så viktiga saker för både barn och vuxna utöver alla tavlor och konst mm.

Tänk dig att du packade för att åka på semester,
man tar ju inte med sig så mycket personliga saker då direkt...

Nu blir de garanterat kontaktade innan de kommer hem, men fy tusan för att åka hem, sitta på ett flygplan i flera timmar och veta att man kommer att mötas av detta och allt det innebär

Usch,
idag tänker jag på Ulrika och hennes familj och deras tragedi