nästan 1 månad tog det att komma på fötter igen...

...det blev lite mycket i slutet av hösten,

men tänkte klämma ur mig ett försiktigt hej nu såhär i nyårstider,

Så vad hände då?
Ja, jo livet antar jag,
och döden,
- men det började med att jobbet blev tungt,
förutom att jag pendlar 16 mil om dagen med bil för en slavlön (och den är verkligen dålig, jag gnäller inte bara...) så blev kroppen trött,
jättetrött,
barnen var lite småsjuka då och då,
och sen blev mannen nästan påkörd när han var ute och cyklade.

bild lånad från Google

Han undvek att bli kylarprydnad på en Volvo genom att tokbromsa med cykeln,
mannen cyklade i ca. 30 km/h men hann ändå se att bilföraren inte såg honom,
men nackdelen med att göra det (bromsa hårt och snabbt alltså) när det är is på marken och man cyklar med cykelskor med clips (som man spänner fast i pedalerna) är att man inte hinner få loss fötterna innan cykeln drar i backen,
med mannen fortfarande på,
och höft och huvud hårt i asfalten,
så hårt att lårbenshalsen gick av,
2 månaders sjukskrivning till att börja med,
träning är det inte frågan om över huvudtaget,
han kan knappt gå med kryckor - än mindre resa sig/sätta sig,
nä, han är inte 85...
utan 45,
men efter operationen samma kväll där de skruvade ihop honom med 2 st 10 cm titanskruvar,
spenderade han ett par dagar på sjukhuset tillsammans med Spenatens övriga 85-95 åringar som druttat omkull de också,
men de hade fallit i betydligt lugnare takt...

bild lånad från Google

Tack vare fantastiskt snälla grannar slapp yngsta dottern vara 10,5 timmar om dagen på dagis då hon fick åka med dem istället för mig,
men hela december blev ett sjukt pusslande med glöggträffar och lussefiranden och andra skolaktiviteter,

Dock slog döden till innan december,
min mormor gick bort i slutet av november efter ett par fall inomhus,
hennes 97-åriga kropp gav upp tror jag,
tror inte hon orkade mer,
efter ett tämligen hårt liv där hon överlevde sin man med 58 (!) år och sin enda dotter med 10 år då tror jag hon kände att det var färdigt nu,
vilket inte gör det lättare på något sätt,
speciellt eftersom allt praktiskt kring begravning och urstädning av boende hamnade på min syster och mig (eftersom mamma som sagt inte lever längre),
detta innebar ännu lite mer pusslande för mig som bor drygt 30 mil bort,
men allt löste sig och begravning kunde genomföras inom ett par veckor,

Så, 

strax innan jul fick vi nog,
tyckte att 2013 hade levererat tillräckligt med skit till oss i år,
(tidigare har vi haft 4 aggressiva streptokock infektioner med penicillinkurer, 1 av dessa med risk för amputation av del av finger, 1 brockoperation, 1 inflammerad visdomstand som efter tandläkarens dragning resulterade i en spricka i käkbenet och operation för att få ut den, 1 bruten fot, 1 bruten tå... och det är säkert nåt mer som hänt som jag lyckats förtränga just nu...)
så vi sköt ut oss,
tog kryckorna och packade resväskorna,
köpte en resa till värmen,
och har under drygt 2 veckor vilat upp oss vid i solen en pool och en strand,
så mycket man nu kan vila med en Kvartett badgalningar till barn...

Men skönt har det varit,
och fantastiskt roligt att resa igen,
senaste resan var vår bröllopsresa - för snart 12 år sen...

Vi hade sjuk tur under den här resan också,
seriöst,
helt osannolik tur,
jag kan inte berätta mer just nu,
utan vill veta att allt är klart och går att lösa,
men tids nog ska jag berätta,
jag lovar...!

Som sagt,
jag har uppskattat att se att ni inte givit upp på mig,
utan varit inne här med jämna mellanrum och lämnat små avtryck,
nu får vi se hur mycket kraft jag lyckats samla på mig...
Kram på er,
- och gott nytt fantastiskt år !