Jag har alltså börjat springa.
Drygt 20 år efter att skolgympan har slutat har jag insett att jag nog måste jobba lite mer för att bli av med resterna som Kvartetten lämnat runt min midja...
Eller springa och springa... jag går först i rask takt, sedan springer jag till jag inte orkar mer, fortsätter att gå i raskt takt medan jag hämtar andan igen och precis när jag kan andas normalt igen så springer jag lite till...
Precis där vi bor finns ett motionsspår på drygt 6 km.
Första dagen kanske jag klarade att springa dryga 25% av slingan
och då menar jag verkligen DRYGA som i seeeeega lååååånga joooobbiga...
Igår ökade jag och sprang cirka 30%
Och idag blev säkert 37% av sträckan sprungen
Nä - jag har inte mätt med något annat instrument än min kvinnliga intuition.
Men - nu undrar jag bara:
Hur stora är oddsen för att man när man är som varmast, svettigast, rödast och flåsigast möter ett av de mest solbrända, lite lätt tatuerade, vältränade manliga exemplaren här i Spenaten ?
Gaaaahhhhh....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar