tisdag 17 juli 2012

tur att jag vägde mig först...

Stack ut på fösta löpturen på 14 dar (!) igår,
tillsammans med mannen,
oj oj oj,
ja, det fanns ju bara ett ord för resultatet,
Ridå !
inte för att vi inte orkade,
mannen har ju sprungit många och långa pass under den här tiden,
och har ju kondition som en elitlöpare,
men det small till i hans knä efter drygt 3 km,
och strax därefter bestämde sig min mage för att vända sig,
inte ut och in, men upp och ner eller nåt,
 - det blev iallafall omöjligt att fortsätta springa,
så två slagna hjältar linkade hemåt,
men skam den som ger sig,
vi försöker nog idag igen,
- tur att jag vägde mig innan så det fanns något positivt att rapportera om gårdagen...

2 kommentarer:

Susjos sa...

hihi...ja, magen brukar "komma igång" under en löptur! Alltid något ;)

Singelmamman sa...

En buske i närheten så... :-D
Nä inte kul att springa med magen i otakt. Lycka till ikväll. Och skönt att vägningen var positiv.