Så kom den alltså, äldsta barnets första skolavslutning.
Idag kl. 18 ska vi sitta bänkade i Spenatens kyrka och lyssna på våra små stora barn när de sjunger sig mot första sommarlovet.
Jag är inte så lättrörd som vissa andra , inte heller när det kommer till barnframträdanden, men det väcker så många andra minnen det här med skolavslutningar.
Uppvuxen strax utanför Stockholm på en ö har jag firat alla mina skolavslutningar i traktens lokala kyrka med ursprung i 1000-talet.
Det var en speciell stämning med den kalla gamla stenkyrkan, doften av syrener som kyrkvaktmästaren prytt kyrkan med och de hårda men varma träbänkarna man satt på. Utanför kyrkans dörrar hördes ett svagt rassel när vinden blåste genom de uppställda björkarna och alla förväntansfulla och nervösa barn som sprang fram och tillbaka samtidigt som magistern och fröknarna försökt hålla lite ordning i leden.
Eftersom mamma var en av lärarna var dagen även lite extra speciell eftersom hon alltid kom hem med massa blommor och andra presenter från klassens föräldrar. Tyvärr finns inte min mamma med oss idag. Hon gick bort när Storebror var drygt 1 år gammal, men jag föreställer mig ändå att hon finns med oss i kyrkan här i Spenaten och lyssnar och känner doften av skolavslutningssyrener på något sätt idag hon också.
Och även om det har samlats pengar till en gemensam present så har jag idag gjort iordning små buketter till sonens 3 lärare. Även om det är en obetydlig gest är den oändligt viktig för mig, för att hedra min mamma och minnas hur det en gång var...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar