Jag insåg idag att doften av färsk nyklippt dill triggar ett mycket starkt doftminne som för mig tillbaka till vår sommarstuga.
Det var under inhandlandet av midsommarmaten, inte den färdiga till barnen utan den vi ska äta under helgen, när jag plockade upp ett knippe som det slog mig.
Varför jag hamnar just där vet jag inte.
Det är ju inte så att det är det enda stället jag någonsin ätit dill direkt, men för ett ögonblick där i affären var det som att jag befann mig på de solvarma klipporna nere vid vattnet och kunde höra det dova slamrandet av kastruller och durkslag från det öppna fönstret i köket bakom mig. Där inne stod mormor och stekte flundror, nyss upptagna från fiskenäten, och skulle precis hälla av vattnet från potatisen. Samma färskpotatis som strax skulle ligga i en skål med nyklippt doftande dill ovanpå.
Tyvärr är det många år sedan mormor orkade åka ut till stugan, och ännu fler år sedan vi slutat lägga nät för att fånga flundror. Men sommarstugan har vi kvar och nuförtiden är det våra barn som får solvarma minnen att spara.
Tror dock inte att de innehåller dill ännu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar