Lillasyster är ju som bekant "bara" 4 år,
och familjens "bebis",
är man minst så blir det ju liksom så...
i alla fall,
idag blev hon jättejättestor,
för vet ni vaaaad...?
Igår kväll blev första tanden lös,
lite av misstag eftersom hon under middagen packade ihop en trave av 6 plättar i en greppvänlig hög som hon sprang omkring med och tuggade på,
under en förflyttning bet hon snett och tanden vinglade till i munnen,
samtidigt som den lämnade ett blodspår på den översta plätten,
i alla fall,
vi klarade kvällen och hon lovade att inte vicka på den utan låta den vara,
jag visste ju liksom inte om den lossat för att det var dags eller av misstag,
i morse när frukosten var klar blev det dock uppenbart att den satt löst som attan,
och eftersom jag ville veta hur det stod till nere i tandköttet tog vi en obokad tur till tandläkaren,
med tanke på att alla de andra syskonen inte tappat tänder förrän de gått på 6-års i skolan kändes det lite tidigt, Lillebror som snart fyller 7 år tappade t.ex. sin första tand för bara någon månad sen...
De var jättesnälla och vi fick komma in direkt,
coola Lillasyster hoppade upp i stolen utan ett pip,
öppnade munnen och lät tandläkaren pilla och känna,
sen togs en röntgen bild utan problem,
baddades lite bedövning,
när det var dags för bedövningssprutan bad jag henne att blunda,
och så la jag handen lite lätt över ögonen,
nu var första gången hon pep till lite för det sved,
men en kort stund senare fnissade vi åt hur det pirrade i läppen och konstaterade att det inte kändes ett enda dugg när tandläkaren petade vid tanden,
fram plockar hon en stor tång som ser ut som den hör hemma i mannens verktygslåda,
men jag förklarar snabbt att det är ett specialverktyg som hon bara ska känna lite med så inget pip här heller,
och vips så var tanden ute,
- nu väntar vi bara på tandfen...!
taahdaa...
stolt Lillasyster med glugg !!!
