Hej, här är en tjej i behov av lite pepp...

"Usch då",

ja,

det har jag tänkt flera gånger nu under morgonen,

först när klockan ringde,

och jag insåg att det var måndag,

sen när jag bet i det sura äpplet och ställde mig på vågen,

för första gången på 1 månad ungefär,

och vi kan väl säga så här,

det är inte bra att vara sjuk i en månad,

alls,

nä,

nu måste jag göra något,

jag kommer inte att nå mitt uppsatta mål tills den 25 maj som jag hade hoppats på,

tyvärr kommer jag att vara långt ifrån,

men jag måste börja se de små framstegen igen,

det var jag ju så duktig på förut,

just nu känns det som att jag stirrar mig blind på slutmålet,

och det har tyvärr växt,

jag sporras tyvärr inte heller av andras framsteg,

alltså förstå mig rätt nu,

jag missunnar inte på något sätt er de fantastiska framsteg ni gör på alla möjliga olika plan,

jag tycker ni är jätteduktiga och unnar er varje liten framgång,

absolut,

men jag lyckas tyvärr bara inte omvandla det till något positivt för mig,

jag kan inte skapa något drivande bränsle till mig,

utan känner mig bara mer och mer misslyckad,

eftersom jag inte klarar det själv just nu

Jag har också ett par viktiga möten idag,

som ev. betyder förändring på vissa sätt,

bra sätt,

men även här går jag in med huvudet lågt känns det som,

förväntar mig inget,

eller snarare förväntar mig en bom,

så blir det lättare att acceptera ett nederlag,

lovar att vara lite tydligare när jag kan - men inte just nu...

Nä,

det är lite lågt här just nu