För 6 år och en timme sedan låg jag i en sjukhussäng som snabbt färdades genom korridorerna på Karolinska i Solna, från Antenatalen ner mot förlossningen...
Jag hade skrivits in dagen innan eftersom vattnet gått redan i vecka 32, men personalen hade lovat att göra allt för att jag inte skulle få barn på åtminstone 3-4 veckor till.
Det funkade inte alls
Morgonen efter vaknade jag redan strax efter 04:30 med jätteont i magen - som mensvärken Allan-Brallan ungefär. Jag ringde min man och sa att han antagligen borde ringa sin mamma och förvarna om att vi kanske skulle behöva barnvakt senare under dagen. Drygt en timme senare vid 5:30 fick jag ringa igen och säga att han nog skulle kasta sig i bilen och köra mot KS eftersom vi skulle få barn inom en mycket snar framtid...
5:55 kommer han inspringande med barnvagn och vår 1,5-åriga sovande son till receptionen på BB och efter lite förhandlande får han lämna vårt djupt sovande barn med sjuksköterskorna där.
Eftersom det inte fanns några lediga rum när vi kom ner till BB fanns jag inte inskriven i några system, men han möter en barnmorska i korridoren som undrar om han är mannen som letar efter sin födande fru... och ett par minuter senare har de lokaliserat mitt rum.
Där inne går allt mycket snabbt nu.
På ett par minuter hinner jag få 2 värkar, dra i mig ett halvt andetag lustgas, inse att det här är inte skönt alls (vid förra förlossningen fick jag en epidural som kunde slagit ut en häst), upplysa barnmorskan om att jag INTE hade för avsikt att vänta på nästa värk och därefter på ren viljekraft trycka ut lillskruttan.
Trots att jag inser att hon kommer att födas på tok för tidigt var jag aldrig orolig. Hon kom ut med ett vrål, så lungorna var det inget fel på, men för säkerhets skull rusades hon (och mannen) iväg till Neonatalen och en väntande kuvös.
Vi flyttas senare under dagen till Sachsska barnsjukhuset på SÖS och där lär vi känna vår lilla tjej, för liten var hon. Bara 44 cm och 1940 gr - jämfört med storebror som var 58 cm och vägde 4725 gr när han kom ut efter 41 fulla veckor.
3 veckor senare tar vi alla våra saker och åker hem,
Då börjar det nya livet som tvåbarnsföräldrar
Grattis på 6-årsdagen stora M !
5 kommentarer:
Oj, dramatiskt! Tur det gick bra trots att den lilla tjejen hade så bråttom till världen.:)
Grattis till M!
Oj, dramatiskt som sagt. Hade en ungefär likadan upplevelse med mitt första barn. Men jag hade havandeskapsförgiftning som gjorde att hon fick komma ut för tidigt. Vilken tur att allt gick bra för din sexåring och Grattis M!
Pytteliten ju! Grattis till 6-åringen =)
@ Sus - hon var verkligen pytteliten, så liten att det var svårt att veta hur man skulle hålla henne...
Nu däremot är hon precis som man ska va' - och sprudlande glad över att vara 6 år !
Ja men hjärtat. Jag kommer ihåg det här. Tänk att det är sex år sen. Fantastiskt fort har det gått.
Skicka en kommentar