Om att ångra sig...

I morse,
sisådär kl 05:50,
när jag var ute med Ella första gången för dagen,
då ångrade jag mig,
jättemycket,
och ville inte alls ha hund,
inte inte inte inte alls,
och det hade faktiskt inte att göra med den tidiga timmen,
utan något helt annat,

Precis när hon håller på att uträtta den sortens behov som man som hundägare skall plocka upp,
då smäller det till nära där vi är,
vet inte om det är en husdörr eller en bildörr,
men stridshunden vaknar till liv,
spänner hela kroppen och spetsar öronen,
- och glömmer helt vad hon håller på med,
vilket givetvis resulterar i att hon trampar rakt i exkrementet...

*blä*
*spy*
*äckel*