men inte la jag ner hela min själ i det heller,
40 minuter löpning,
20 minuter cykel,
hade jag rört på mig ute hade jag hamnat drygt 1,6 mil härifrån,
men nu stod jag ju på löpbandet och satt på cykeln utan hjul,
så jag blev kvar där jag började,
och lika bra var väl det...
I morrn ska jag ta mig i kragen igen,
lite mer själ i träningen,
och lite mer svett i kläderna...
Jag längtar nu! Förkylningen gör att jag får ge mig till tåls lite till och lagom till jag är frisk kanske jag kan springa och cykla utomhus.
SvaraRadera*ler* Men du gjorde det fast du var så omotiverad, det ska du ha stor eloge för! Långt mycket bättre än att inte göra något alls! Trälar man bara på fast man inte riktigt känner för det så brukar lusten ändå komma tillbaka tillslut!
SvaraRadera