Uppe med tuppen

... eller uppe med hunden i alla fall,
och jag hann precis tänka:
"guuu, så skönt att vi klarade ett varv i området utan att möta någon vi känner"
eftersom jag insåg att jag inte orkat titta mig i spegeln innan jag gick ut och ännu inte har blivit en äkta Spenaten-bo så mössan låg kvar på hyllan hemma,
då dyker en granne från gatan bredvid upp med sin hund framför mig på vägen och vill prata en stund...
oh the joy !

När vi kom hem insåg jag att Medusahåret inte var så farligt ändå,
men jag måste plocka fram en mössa,
snart...